Det filmade hotet – B 5190-24
- Målnummer
- B 5190-24
- HD:s benämning
- Det filmade hotet
- Avgörandedatum
- Publicerat
- Uppsåt
- Bevisvärdering
Kort sammanfattning
HD fastställde en dom för olaga hot som hade framförts till målsägandens far och senare vidareförmedlats. Ansvar kräver både en typiskt sett beaktansvärd risk för vidareförmedling och uppsåt till att hotet når den hotade. Majoriteten fann likgiltighetsuppsåt. Två justitieråd ville frikänna eftersom den tilltalades omedelbara protest mot vidareförmedling skapade rimligt tvivel om uppsåtet.
Bakgrund
Under en ordväxling i en gemensam bostad sade en kvinna till en man att hon hade personer som kunde misshandla hans vuxna dotter. Hon hänvisade till dotterns adress och motionsvanor. Mannen svarade att han skulle berätta för dottern, vilket kvinnan omedelbart reagerade mot. Hon visste inte att samtalet filmades.
Mannen spelade senare upp filmen för dottern. Tingsrätten dömde kvinnan för olaga hot till 60 dagsböter och hovrätten fastställde domen. HD prövade främst förutsättningarna för ansvar när hot når målsäganden genom någon annan. Riksåklagarens talan aktualiserade endast likgiltighetsuppsåt.
Högsta domstolens bedömning
HD slog fast att det inte räcker att ett uttalande faktiskt vidareförmedlas. Redan när det uttalas måste det typiskt sett finnas en beaktansvärd risk för detta. Sådan risk finns normalt när hotet framförs till en anhörig eller vän till den hotade. Hotet måste också faktiskt nå den hotade och vara ägnat att framkalla allvarlig rädsla.
Uppsåtet ska täcka vidareförmedlingen. Likgiltighetsuppsåt prövas i två led: insikt om risken och inställningen till att hotet faktiskt når fram. Majoriteten beaktade att kvinnan kände till faderns frekventa kontakt med dottern och att han brukade berätta även negativa saker om henne. Hon måste ha förstått en mycket hög risk för vidareförmedling. Hennes protest talade i viss mån emot uppsåt, men helheten visade enligt majoriteten att vidareförmedlingen inte varit ett relevant skäl för henne att avstå.
Hovrättens dom fastställdes. Agneta Bäcklund och Stefan Reimer var skiljaktiga och ville frikänna. De ansåg att den omedelbara reaktionen med styrka talade mot likgiltighet och lämnade rimligt tvivel. Att kvinnan varit arg och berusad och haft en ansträngd relation till dottern ändrade inte deras slutsats.
Betydelse för brottmålsprocessen
Byråns kommentar
Egen kommentar: Domen illustrerar att riskinsikt och likgiltighet är skilda frågor. Den skiljaktiga meningen gäller den konkreta bevisbedömningen och ska inte återges som domstolens utgång. Inspelningen visade både själva hotet och en reaktion som kunde tala mot uppsåt.
Källa
Referatet är allmänt hållet och ersätter inte juridisk rådgivning i det enskilda fallet.
Alla HD-referat