Transportstyrelsens regler gällde även lastbilstransport i hamn
- Målnummer
- B 3392-24
- HD:s benämning
- IMDG-koden
- Avgörandedatum
- Publicerat
- Brottsrubricering
- Bevisvärdering
Kort sammanfattning
En chaufför dömdes för ringa brott mot lagen om transport av farligt gods efter brister i en containers etikettering och märkning. HD fann att Transportstyrelsen hade rätt att reglera fordonstransporter av farligt gods i hamn. Chauffören hade varit oaktsam genom bristande kontroll. Hovrättens dom med 2 000 kronor i penningböter stod därför fast.
Bakgrund
En chaufför körde en lastbil med tankcontainer i Västhamnen i Helsingborg. Containern hade innehållit en giftig vätska och var tömd men inte rengjord. Efter incheckningen kontrollerade Kustbevakningen fordonet. En storetikett var trasig och officiell transportbenämning saknades.
Åklagaren gjorde gällande att chauffören av oaktsamhet hade transporterat och överlämnat farligt gods utan att avhjälpa bristerna. Åtalet grundades på lagen om transport av farligt gods och Transportstyrelsens föreskrifter, IMDG-koden. Tingsrätten ogillade åtalet, men hovrätten dömde honom för ringa brott till 2 000 kronor i penningböter.
Högsta domstolens bedömning
HD prövade först om Transportstyrelsens bemyndigande omfattade fordonstransporter i hamn. Legalitetsprincipen ska beaktas även när en myndighets rätt att meddela straffsanktionerade föreskrifter tolkas. Principen hindrar dock inte tolkning enligt vedertagna grundsatser, med utgångspunkt i ordalydelsen och med beaktande av reglernas sammanhang.
Bemyndigandet gav transportmyndigheterna rätt att meddela ytterligare föreskrifter utan att i den aktuella delen begränsa respektive myndighets behörighet. För avgiftsföreskrifter fanns däremot en uttrycklig uppdelning. Myndigheterna skulle också samordna säkerhetsreglerna och samråda. HD fann att Transportstyrelsen hade behörighet att reglera fordonstransporter av farligt gods i hamn, oavsett om transporten klassificerades som sjötransport eller landtransport.
Därefter prövades oaktsamheten. Det var inte visat att chauffören vid incheckningen insåg risken för märkningsbristerna. Frågan blev därför vad han kunde och borde ha gjort för att upptäcka dem. Hans uppgift att etiketten kunde ha blåst av under färden lämnades utan avseende med hänsyn till kraven på hur etiketter ska fästas. En kontroll före färden skulle ha avslöjat skadan.
Chauffören hade utbildning för transport av farligt gods och borde ha känt till kravet på officiell transportbenämning samt kontrollerat märkningen. HD fann att han handlat oaktsamt. Föreskrifterna hade stöd i regeringens bemyndigande och det saknades skäl att ändra böterna. Hovrättens domslut fastställdes.
Betydelse för brottmålsprocessen
Byråns kommentar
Försvarets granskning behöver här omfatta både föreskriftens rättsliga stöd och den enskildes faktiska kontrollmöjligheter. Giltiga säkerhetsföreskrifter innebär inte automatiskt straffansvar. Domen bygger också på en särskild prövning av vad chauffören borde ha upptäckt och känt till.
Källa
Referatet är allmänt hållet och ersätter inte juridisk rådgivning i det enskilda fallet.
Alla HD-referat