Tidigare vittnesförhör fick spelas upp men menedsåtalet ogillades
- Målnummer
- B 3214-24
- HD:s benämning
- Ljudupptagningen
- Avgörandedatum
- Publicerat
- Bevisvärdering
- Processuella rättigheter
Kort sammanfattning
HD tillät att ett inspelat polisvittnesförhör från en tidigare rättegång användes i ett senare menedsmål. De tilltalade hade godtagit uppspelningen och användningen var inte uppenbart olämplig. Trots att bevisningen fick läggas fram frikändes båda. Polisens iakttagelser uteslöt inte deras förklaring till vem som hade kört bilen, och det var därför inte bevisat att vittnesuppgifterna varit osanna.
Bakgrund
Två personer hade vittnat under ed i ett mål om hastighetsöverträdelse. De uppgav att en av dem, inte den tilltalade, hade kört bilen. En polis som stoppat bilen hördes också. Tingsrätten dömde den tilltalade för hastighetsöverträdelsen, och domen fick laga kraft.
Därefter åtalades vittnena för mened. Åklagaren åberopade ljudupptagningar från den tidigare rättegången. Tingsrätten ansåg att polisens uppgifter visade att vittnena hade lämnat osanna uppgifter och dömde båda till tre månaders fängelse. Hovrätten fastställde domen. I HD aktualiserades både tillåtligheten av det tidigare polisförhöret och bevisningen för mened.
Högsta domstolens bedömning
HD utgick från att vittnen normalt ska höras vid huvudförhandlingen. Enligt 35 kap. 14 § första stycket 4 rättegångsbalken får dock en inspelad berättelse användas om parterna godtar det och det inte är uppenbart olämpligt. Bestämmelsen omfattar även upptagningar från en tidigare rättegång. Ett uttryckligt godkännande krävs inte alltid.
Ingen av de tilltalade hade invänt mot uppspelningen. De ansågs därför ha godtagit den. Prövningen gällde i huvudsak samma händelser som tidigare, och drygt två och ett halvt år hade gått mellan händelsen och huvudförhandlingen i menedsmålet. Polismannens minne borde ha varit bättre vid det tidigare förhöret. Uppspelningen var därför inte uppenbart olämplig.
Bevisvärderingen ledde däremot till frikännande. Polisen hade sett den tidigare tilltalade stiga ut på bilens förarsida, men uppgifterna uteslöt inte att han använt bakdörren. Det var förenligt med vittnenas berättelser. Den som uppgett sig vara föraren hade dessutom lämnat samma uppgift redan under den tidigare förundersökningen, när han fortfarande kunde åtalas för körningen. Det var inte utrett att vittnena hade ljugit. HD frikände båda och upphävde brottsofferfondsavgifterna.
Betydelse för brottmålsprocessen
Byråns kommentar
Domen visar skillnaden mellan att tillåta ett bevis och att anse åtalet styrkt. En tidigare fällande dom ersätter inte en självständig bevisprövning i menedsmålet. Två justitieråds tillägg diskuterar användning utan samtycke enligt tredje punkten, men den frågan avgjordes inte genom domstolens gemensamma domskäl.
Källa
Referatet är allmänt hållet och ersätter inte juridisk rådgivning i det enskilda fallet.
Alla HD-referat