Utländsk anmälningsfrist hindrade svensk prövning
- Målnummer
- B 7798-24
- HD:s benämning
- Målsägandefristen
- Avgörandedatum
- Publicerat
- Processuella rättigheter
Kort sammanfattning
En misshandelsanklagelse avsåg en semesterresa till Italien. Italiensk lag krävde anmälan inom tre månader, men någon sådan hade inte gjorts i tid. Högsta domstolen fann att gärningen därför inte längre var straffbar där. Kravet på dubbel straffbarhet var inte uppfyllt och svensk domstol saknade behörighet. Åtalspunkten skulle avvisas, inte prövas i sak.
Bakgrund
Två svenska medborgare, som tidigare varit ett par, reste till Italien sommaren 2021. Mannen åtalades senare i Sverige för bland annat misshandel. Enligt den aktuella åtalspunkten hade han slagit kvinnan två gånger på låret med en keps i Polignano a Mare mellan den 9 och 13 juli. Åklagaren påstod att slagen orsakat smärta och blåmärke.
Utredningen visade att misshandel av den aktuella svårhetsgraden omfattades av artikel 582 i den italienska strafflagen. Lagföring förutsatte emellertid att målsäganden hade anmält brottet inom tre månader. Kvinnan hade inte gjort någon anmälan inom denna tid, vare sig i Italien eller Sverige. Tingsrätten avvisade åtalspunkten, men hovrätten undanröjde beslutet och återförvisade den till tingsrätten.
Högsta domstolens bedömning
Högsta domstolen utgick från reglerna om svensk domsrätt i 2 kap. brottsbalken. Svensk anknytning kan ge behörighet för brott utomlands, men som huvudregel krävs också dubbel straffbarhet. Det räcker inte att gärningstypen generellt är kriminaliserad i gärningslandet. Lagföring ska vara möjlig där i det enskilda fallet, och kravet ska vara uppfyllt både vid gärningen och när dom meddelas.
Rent processuella åtalsförutsättningar i ett annat land behöver normalt inte beaktas. Ett krav på angivelse kan vanligtvis uppfyllas i efterhand. Så länge en anmälningsfrist fortfarande löper kan man också utgå från att kravet kan komma att uppfyllas. När fristen däremot har löpt ut utan anmälan uppstår ett permanent hinder mot lagföring. Det saknar då betydelse om kravet klassificeras som materiellt eller processuellt.
I detta fall var gärningen inte längre straffbar i Italien vid åtalet. Åklagaren hade inte heller åberopat något undantag från anmälningskravet. Högsta domstolen upphävde därför hovrättens avgörande och fastställde tingsrättens beslut att avvisa åtalspunkten 1.
Betydelse för brottmålsprocessen
Byråns kommentar
Egen kommentar: Avgörandet visar varför utredning om utländsk rätt kan vara avgörande redan innan en svensk domstol prövar bevisningen om själva händelsen. En försvarare bör kontrollera både brottsrekvisit och tidsbundna förutsättningar för lagföring. Beslutet innebär däremot inte att domstolen har bedömt om den påstådda misshandeln ägt rum.
Källa
Referatet är allmänt hållet och ersätter inte juridisk rådgivning i det enskilda fallet.
Alla HD-referat