Psykisk störning sänkte straffet men undanröjde inte uppsåtet
- Målnummer
- B 4100-24
- HD:s benämning
- Ofredandena i Malmö
- Avgörandedatum
- Publicerat
- Uppsåt
- Straffmätning
Kort sammanfattning
En man dömdes för tre ofredanden efter förföljande och upprepade oönskade kontakter. Hans psykiska tillstånd uteslöt varken medvetenhet eller uppsåt, och hans missuppfattning om tillåtligheten var inte uppenbart ursäktlig. Däremot påverkade funktionsnedsättningarna och straffrättsvillfarelsen straffvärdet. Högsta domstolen ersatte villkorlig dom med böter och bestämde påföljden till 50 dagsböter om 50 kronor. Skadestånden stod fast.
Bakgrund
Mannen hade uppehållit sig utanför en kvinnas arbetsplats och följt efter henne hem. Vid ett senare tillfälle ringde han ett stort antal samtal och skickade flera meddelanden till henne, trots att hon tydligt avböjt kontakt. Han kontaktade även hennes mamma genom ett mycket stort antal samtal och två textmeddelanden.
Tingsrätten dömde för tre fall av ofredande till villkorlig dom och 30 dagsböter. Kvinnan tillerkändes 10 000 kronor och hennes mamma 6 000 kronor i kränkningsersättning. Hovrätten fastställde domen. I Högsta domstolen inhämtades ett läkarintyg som beskrev omfattande kommunikationssvårigheter och bristande kognitiva funktioner. Läkaren bedömde att mannen led av en allvarlig psykisk störning både vid gärningarna och vid undersökningen.
Högsta domstolens bedömning
Högsta domstolen framhöll att uppsåt förutsätter tillräcklig medvetenhet om handlandet och en basal förståelse av sammanhanget. Mannens svårigheter var inte sådana att detta medvetenhetskrav brast. Han hade också uppsåt till de faktiska omständigheter som gjorde kontakterna störande och ägnade att kännbart kränka målsägandenas frid. Vid ofredande krävs regelmässigt inte någon ytterligare förståelse av omständigheternas innebörd.
Att mannen inte hade förstått att handlandet var straffbart bedömdes som straffrättsvillfarelse enligt 24 kap. 9 § brottsbalken. Villfarelsen var inte uppenbart ursäktlig, även med hänsyn till hans funktionsnedsättningar. Han skulle därför dömas för gärningarna. Däremot hade han inte fullt ut förstått hur oroande eller skrämmande hans beteende varit.
Vid straffvärdebedömningen beaktades både funktionsnedsättningarna och att mannen befunnit sig i straffrättsvillfarelse utan att vara ansvarsfri. Det samlade straffvärdet blev klart lägre och motsvarade 50 dagsböter. Påföljden bestämdes till 50 dagsböter om 50 kronor. Högsta domstolen anslöt sig till hovrättens skadeståndsbedömning. Psykisk störning medförde alltså inte att ersättningen sattes ned.
Betydelse för brottmålsprocessen
Byråns kommentar
Egen kommentar: Domen illustrerar att skuld, straffvärde och skadestånd måste hållas isär. Medicinska uppgifter kan ha stor betydelse för straffet utan att uppsåtet faller bort. Försvaret behöver därför konkretisera hur ett tillstånd påverkade just förståelsen, handlandet och situationen vid varje gärning, inte enbart hänvisa till en diagnos.
Källa
Referatet är allmänt hållet och ersätter inte juridisk rådgivning i det enskilda fallet.
Alla HD-referat