Strafftröskel vid utlämning – utländsk rätt styr återstående strafftid
- Målnummer
- B 6007-25
- HD:s benämning
- Strafftröskel vid utlämning
- Avgörandedatum
- Publicerat
- Tvångsmedel
- Processuella rättigheter
Kort sammanfattning
HD fann inget hinder mot utlämning till Moldavien för verkställighet av ett sex månader långt fängelsestraff. Det stod inte klart att återstående strafftid enligt moldavisk rätt understeg fyra månader trots frihetsberövandet i Sverige. Majoriteten beslutade om fortsatt häktning. En ledamot ansåg däremot att fortsatt häktning efter den 3 oktober 2025 skulle vara oproportionerlig.
Bakgrund
Moldavien begärde en rumänsk medborgare, D.I., utlämnad för verkställighet av en dom från 2017. Han hade dömts för aktiv korruption efter att ha erbjudit en tullinspektör pengar för att denne inte skulle dokumentera ett försök att föra cigarettförpackningar över gränsen. Fängelsestraffet var sex månader och tiden för ett tidigare frihetsberövande skulle avräknas.
D.I. hade varit frihetsberövad i utlämningsärendet sedan den 17 april 2025. Han motsatte sig utlämning och hävdade att frihetsberövandet i Sverige innebar att mindre än fyra månader återstod av straffet. Han åberopade också risk för tortyr och andra övergrepp i moldaviskt fängelse.
Högsta domstolens bedömning
HD konstaterade att gärningen motsvarade givande av muta och uppfyllde kravet på dubbel straffbarhet. Vid utlämning för straffverkställighet ska återstående frihetsstraff uppgå till minst fyra månader. Frågan om verkställighet och tillgodoräknande ska bedömas enligt den ansökande statens lagstiftning, inte enligt svenska regler om avräkning eller villkorlig frigivning.
Hinder på denna grund föreligger endast om det står klart att återstående strafftid enligt utländsk rätt understiger fyra månader. Moldaviens justitieministerium uppgav att avräkning för utländskt frihetsberövande kunde ske, men att nationell domstol skulle besluta efter verkställd utlämning. Därför stod det inte klart att mer av straffet redan var verkställt än vad som följde av domen.
Utredningen visade brister i Moldaviens fängelser, men gav inte stöd för särskilda omständigheter som innebar en verklig individuell risk för behandling i strid med artikel 3 i Europakonventionen. HD fann inget utlämningshinder enligt de prövade bestämmelserna eller konventionen.
Vid häktningsprövningen vägde majoriteten bland annat in avvikanderisk, att utlämningen sannolikt inte kunde fullföljas vid frigivning och att myndigheterna arbetat rimligt effektivt. Häktningen ansågs fortsatt godtagbar trots att tiden omkring den 3 oktober skulle motsvara återstående strafftid. Anders Perklev var skiljaktig endast i häktningsfrågan och ville ha frigivning senast den dagen av proportionalitetsskäl.
Betydelse för brottmålsprocessen
Byråns kommentar
Egen kommentar: Beslutet skiljer mellan ett rättsligt hinder mot utlämning och frågan om fortsatt frihetsberövande är proportionerligt. HD beslutade inte slutligt att utlämning skulle verkställas; domstolen prövade hinder i ärendet. Minoritetens syn på häktningstidens yttersta gräns ska inte förväxlas med majoritetens bedömning eller med regeln om fyra månaders återstående straff.
Källa
Referatet är allmänt hållet och ersätter inte juridisk rådgivning i det enskilda fallet.
Alla HD-referat